Giftermål

Jag blev nyligen inbjuden till mitt första japanska "kekkonshiki", dvs. en giftermålsceremoni (eller vad man kallar det på svenska). Inbjudningskortet kan ni se på bilden. Det står ダービッド様 ("herr David"). Det är en tjej i min klass som redan är gift "på pappret", men själva ceremonin har inte ägt rum ännu. Så i oktober blir det stort party och jag får äntligen chans att för första gången använda min kostym som jag köpte innan jag åkte till Japan. Jag använder sällan kostym, men jag tycker det är kul att klä upp sig ibland, och jag har därför väntat otåligt på att rätt tillfälle skulle uppenbara sig. Här i Japan planeras allting in i minsta detalj för att allt ska gå så smidigt som möjligt. Och har man väl sagt att man ska komma så finns det ingen återvändo, enligt min kompis som ska gifta sig. Jag undrar lite vad som händer om man blir sjuk...kanske kan de fixa sängar på plats för de som inte är i toppform den dagen, så att man i alla fall kan vara där. Det vore något.

Min morfar

Det har gått ett tag sen jag skrev senast, och jag har mycket att berätta, men först vill jag ägna ett inlägg åt min morfar. Han gick bort i söndags efter en lång tids kamp mot cancern som hade tagit över hans kropp. Innan jag åkte till Japan för snart 5 månader sedan mådde han väl efter omständigheterna okej, men sen dess gick det bara utför. Cancern spred sig i kroppen och i söndags kunde inte kroppen kämpa emot längre. Morfar kunde inte läsa min blogg eftersom han inte hade någon dator men han frågade ofta min mamma hur jag mådde och hur det gick för mig här borta, och fick på så sätt veta vad jag hade för mig. Ni där hemma ska veta att mina tankar är med er nu, även om jag inte kan vara där i person. Morfar, du är saknad men lever vidare i våra hjärtan och genom våra minnen.

5 augusti (Lördag)

Jag mötte Eric, Sabine och Ayako i Shinagawa där deras hotell låg. Vi hade inte riktigt bestämt vad vi skulle göra, så vi satte oss på ett Starbuck's fik för att göra upp en dagsplan. Det visade sig att Ayako hade köpt två biljetter till Studio Ghibli-museet den här dagen, som Eric och Sabine fick (Studio Ghibli är ett av Japans största filmbolag som producerar animerad film). Det är ett riktigt populärt museum och man måste boka biljetterna ca 1 månad innan själva besöket. Biljetterna började inte gälla förrän klockan fyra, så vi hade några timmar på oss att göra något annat. Vi begav oss till Shinjuku för att handla en del prylar på "Muji"-butiken som ligger där. De har allt möjligt; plånböcker, strumpor, ätpinnar, tröjor, riskokare m.m. Ja, det finns helt enkelt det mesta där, och det är även ganska billigt. Det ska visst finnas Muji-prylar i Stockholm också fick jag höra, men då till ett mycket högre pris. Eric hade slut på rena strumpor, så han köpte en bunt nya. Ett par svettnäsdukar inhandlades också. Det är nästan ett måste här i Tokyo nu på sommaren om man planerar att promenera omkring i stan. Vi knallade omkring i en del andra affärer också innan det var dags att ta tåget till stationen (Mitaka) där Ghibli-museet låg. Resan tog ca 20 minuter och sen var det bara att promenera genom den lugna stadsdelen i ett par minuter så var man framme vid museet. Ayako och jag försökte köpa biljetter till oss i ett snabbköp i närheten, men det var förstås slutsålt. Så medan Eric och Sabine tog en rundtur där inne gick vi tillbaka mot stationen för att vänta på dem där. På vägen tillbaka hittade vi ett litet hus vars arkitektur skiljde sig ganska mycket från grannhusen. Det visade sig vara den plats där den japanska författaren Yuzo Yamamoto hade bott, och det var nu inrett som ett museum. Gratis inträde var det också, så vi gick in och kollade. Det var ett riktigt häftigt hus med många små rum. Vissa inredda i traditionell japansk stil med tatamimattor, och andra med heltäckningsmattor. Jag tog några kort på huset och sen gick vi tillbaka till stationen och åt lite på McDonald's i i väntan på de andra. När alla samlats igen åkte vi till Harajuku och gick till leksaksbutiken Kiddy Land på Omotesando. Jag tror det var 5 våningar fyllda med alla möjliga leksaker. Det fanns Hello Kitty- (förstås..), Mumintrollet-(som verkar vara populärt här) och Disney-leksaker, för att nämna några. Efter det gick vi och åt pasta i närheten. Märkligt nog fick man pinnar att äta med, vilket är ovanligt även här i Japan om man äter västerländsk mat. Sen promenerade vi omkring på några bakgator och kollade på alla affärer som låg där. Bl.a. hittade vi Pradas "glashus" (titta på bilderna så förstår ni). Vi avslutade kvällen som vi började dagen, på Starbuck's. Alla var vid det här laget ordentligt trötta. Solen och allt promenerande hade sugit musten ur oss, så när vi druckit upp vårt iste åkte alla hem till sig för lite välbehövlig sömn. Vid museet: Eric åt sushi...med skinka och majonäs. ................Prada-byggnaden Pasta med pinnar Fler bilder: http://s52.photobucket.com/albums/g30/Sunayama/

Svenskbesök

I fredags förra veckan kom mina kompisar Eric och Sabine hit för att kolla in Tokyo och hänga med mig och Sabines japanska kompis Ayako (som även jag lärt känna sen jag kom hit). Jag börjar från början... På fredagen efter skolan gled jag och koreanerna Kim, Kang och Park till en liten yakiniku-restaurang i Shibuya. Vi grillade vårt kött på en liten kolgrill mitt på bordet och tog varsin öl. Maten var riktigt god och ölen kändes i det närmaste livsnödvändig. Det har nämligen varit (och är fortfarande) galet varmt, runt 30 grader i princip varje dag och hög luftfuktighet vilket gör att man blir ordentligt klibbig och äcklig så fort man går utomhus. Detta tär även på mitt humör och jag lämnar ofta lägenheten lite grinig över det alldeles för varma vädret. Även på kvällarna brukar det vara varmt, men då slipper man i alla fall att bli stekt av solen...jag längtar till hösten. Men nog om det, jag skulle ju berätta om fredagens bravader. Efter middagen hade vi som vanligt ingen aning om vart vi skulle gå. Det brukar vanligtvis krävas ett par minuter av diskuterande innan vi kommer överens om vart vi ska ta vägen. De flesta, inklusive mig själv, säger oftast "nandemo ii" (vadsomhelst går bra). Det ger förstås en massa alternativ att välja på, vilket kan vara både bra och dåligt på samma gång. Den här dagen så började dock Kim och Kang (som alltid promenerar i en jäkla fart) gå mot de mer folktäta delarna av Shibuya. Park och jag tog det lite lugnare och gick och pratade om inget särskilt en bit bakom. Det visade sig att vi var på väg till en izakaya, vilket jag inte hade något emot. Väl framme beställde vi in lite mer mat, och givetvis dricka också. Jag hade inte druckit whisky sen jag kom hit för 4 månader sedan, så det kändes som att det var hög tid för det nu. Efter någon timme ringde min telefon. Det var Eric som ringde och sa att han och Sabine nu var framme i Tokyo. Vi bestämde träff vid stationen en halvtimme senare. Jag drack upp min whisky och sen gick hela gänget därifrån. Kim stack hem för att hämta mer pengar medan Park och Kang hängde med mig och mötte mina svenska vänner. Det var ett kärt återseende för mig, och det kändes lite overkligt att prata svenska här borta. De enda jag annars snackar svenska med är i princip mina goda föräldrar, över telefon. Park och Kang gick någonstans för att vänta på Kim, sen skulle de till Shin-Okubo, "Korean Town". Eric och Sabine var hungriga, så vi tre gick till en kinesisk restaurang som jag varit på ett par gånger tidigare och där de har riktigt god mat för en billig penning (under 1000 yen). Efter det var jag förstås tvungen att ta med dem till Suntory-baren. När vi suttit där en liten stund såg jag ett bekant ansikte titta ner från trappan som leder ner till baren. Det var Sim och hennes kompis från Sydkorea som kom nertrippande. Väldigt oväntat men kul förstås! Jag försökte naturligtvis imponera på hennes kompis genom att säga "jag är mätt" och "jag är hungrig" på koreanska (ja, är man grym på ett språk så måste man ju visa upp det... ;) . De anslöt till vårt hörn på baren, och i samma veva ringde Ayako och sa att hon var i Shibuya och gärna ville träffa oss. Jag gick och mötte henne, sen satt vi i baren tills det var dags för mig att ta sista tåget hem vid tolvtiden. En riktigt trevlig kväll var det! Whisky och Tofuröra...................Sim med kompis