Utekväll: 3 svenskar, 1 japan, 1 korean. (12 aug)

Sista lördagen innan mina svenska vänner skulle åka hem hade vi bestämt oss för att gå ut och göra hela Tokyo (eller i alla fall Shibuya) osäkert. Jag och Kim från klassen mötte vid åttatiden upp Eric och Sabine, sen gick vi till en indisk restaurang och åt käk fyllt med curry. Gott var det, och första gången jag åt nan-bröd här. Det var på tiden. Efter det tog vi en sväng förbi izakayan som jag hade varit på lördagen innan. Eric och Sabine körde med säkra kort och beställde in varsin öl, men jag och Kim ville vara lite märkvärdiga, så vi beställde in lite olika japanska sakesorter. Ingen av dem var dock speciellt god, så jag ångrade snabbt att jag inte körde på ölen istället, som jag brukar göra. Medan vi satt där och försökte komma fram till vilken sort som var minst äcklig så kom Ayako förbi. Vi stannade en stund, sen bar det av till en brittisk pub som invaderats av ett 10-tal skränande fransmän. En av dem välkomnade oss med att vara full, bocka och säga "ursäkta" ett par gånger på japanska. Vi tog varsin öl, sen lämnade vi även det här stället. Klockan var nu runt 1 och det var dags att gå och klubba. Vi gick upp längs gatan där de flesta klubbarna ligger, men några var stängda, och andra verkade inget vidare, så vi fortsatte gå. Vi kom ut på en annan gata och bestämde oss för att prova på "Gaspanic", som jag hade hört talas om tidigare. Att de hade gratis entre gjorde också beslutet ganska mycket lättare. Det var ett ställe helt i min smak. De spelade mest Hip Hop och R&B, och det var en bra mix av utlänningar och japaner. Klubben var ganska liten, och dansgolvet också, men det hindrade inte oss från att svänga våra lurviga. Dansgolvsbilder blir ofta väldigt bra (dvs. roliga), men tyvärr glömdes fotograferandet bort mitt i all den vilda dansen. Eric tog dock en hel del bilder som jag ännu inte har kollat på. Kanske kommer de upp här senare. Vid 4-tiden hade vi tröttnat på dansandet, så då var det dags för nästa steg: karaoke. Eric hade varit lite smått osugen på den här sortens aktivitet tidigare i veckan, men nu släppte alla hämningar och han rev av några gamla klassiker utan problem. Vi andra ville givetvis inte vara sämre och gjorde vårt bästa för att hålla jämna steg med honom. När vi sjungit klart runt kl. 5 var vi lite slitna, så det blev till att åka hem och sova. fr. v: Eric, Sabine och Kim