Vecka 7 (15-21 maj)

Festivalen i Asakusa 15 maj (Måndag): Idag fick jag veta att en jobbig person i klassen hade åkt tillbaka till sitt hemland. Han hade varit på i princip alla tjejer i klassen och frågat om han fick komma hem till dem osv. När han fick ett "nej" så gav han inte upp utan fortsatte att skicka SMS m.m. m.m. Tanya-san fick 6 SMS på en dag (trots att hon inte svarade på ett enda) plus diverse samtal från denna störiga person. Mig var han på i början av terminen och hävdade att jag hade gjort grimascher och "mobbat" honom under lektionerna, trots att jag inte sagt ett ord till honom. Helknasigt. Men nu är han borta i alla fall. Nåja, nog om det. Efter skolan bad Shim-san mig att följa med och hjälpa henne köpa en mobil, klart jag sa ja. Några fler hakade också på och vi fick försöka göra oss förstådda i mobilaffären. När rätt modell hade valts och vi trodde att allt var färdigt så sa försäljaren till oss att man måste ha ett kreditkort eller något liknande konto som en sorts bevis på att man var en hyvens person. Det hade inte Shim-san. "Tack och hej leverpastej", sa vi inte och gick därifrån. (Dagen efter gick hon till "Korea Town" i Tokyo och där var det visst inte lika noga med bankkonton och sånt). 16 maj (Tisdag): Idag efter skolan gick jag, Fang-san och Tanya-san och köpte elektroniska lexikon på BicCamera, så nu kan jag med lätthet slå upp användbara fraser som "Go on, then, kill me!". 17 maj (Onsdag): Efter skolan var vi några stycken som följde med Tanya-san och mötte hennes japanska kompisar. Vi käkade Okonomiyaki på samma ställe som för några veckor sen, sen gick vi och sjöng karaoke (första gången för mig på ett "riktigt" karaoke-ställe). Jag körde samma japanska låt som på baren i Matsubaradanchi och tänkte att jag nog borde utöka min repertoar till nästa gång, utifall att publiken skulle kräva något extranummer. Bilder från okonomiyaki-middagen och den efterföljande karaoken. 18 maj (Torsdag): Idag frågade de sydkoreanska tjejerna om jag var sugen på att följa med dem till Osaka, Nara och kanske Kyoto efter att den första terminen är slut. Det lät trevligt men jag väntade med att ge något slutgiltigt svar, måste se hur mycket pengar jag har kvar då... 19 maj (Fredag): Idag hade vi mitterminsprov i skolan i två timmar. Efteråt gick vi och åt....Okonomiyaki, igen. På samma ställe. Jag tyckte det var lite halvtrist att gå till samma restaurang igen, men hade inget annat val än att följa med. Det blev kul ändå. När magarna var fulla funderade vi på vad vi skulle göra härnäst. Jag föreslog glatt "Let's go and drink!" men möttes av ett halvsurt "Only drink?!" av Tanya-san. Jag orkade inte fortsätta argumentera för denna uråldriga tradition så jag gav upp. Istället gick vi vidare till ett nytt karaokeställe, som var dyrt (fick vi veta efteråt). Vi sjöng några låtar var och höjdpunkten var nog när Brian-san skulle sjunga "One More Time" av Daft Punk. Låten består typ av 2 meningar som upprepas i 5 minuter, den är bra som klubblåt, men att lyssna på någon som sitter i ett litet karaokerum och säger "one more time" x-antal ggr kan bli lite tradigt. Efter det var alla trötta och ville åka hem, förutom jag och Fang-san. Småsura över att ha pungat ut 140 kr var för lite karaoke gick vi till McDonald's och dränkte våra sorger i Coca Cola. Sen åkte jag hem och gick till min lokala bar för ännu mer (gratis) karaoke. Det blev min vanliga japanska sång efter mycket övertalning från personalens sida, och även världspremiär för mig som Britney Spears i "Ooops! I Did It Again". Sen sa jag "tack och gonatt" och gick hem. (nedan) fr.v. Park-san. Kang-san och Wu-san äter. Shim-san fixar biffen. Park-san steker medan Fang-san tittar på. Shim-san har roligt. Wu-san äter ännu mer. (Karaoken) Brian-san väljer låtar. Wu-san hade fuskpapper med sig. Shim-san kör hårt. Brian-san i sitt esse. Tanya-san och Wu-san i en rejäl närbild. Shim-san sjöng mest sydkoreanska låtar, men även en Spice Girls låt. Inte varje dag man hör det nuförtiden. 21 maj (Söndag): Idag tog jag sällskap med Youko-san till Asakusa där det var en stor festival ("omatsuri"). Vi mötte Yukio-san vid stationen och gick tillsammans hem till Takahashifamiljen där vi bjöds på en otroligt god lunchbuffé. Därefter gick vi ut och kollade när barnen (Sa-chan och Kazu-kun) skulle bära en sorts ställning/tempel (titta på bilderna så blir det lättare att förstå) runt kvarteret. De vuxna männen och kvinnorna bar också liknande ställningar, fast mycket större. Det var verkligen en rolig upplevelse. På kvällen fick jag och Youko-san skjuts hem av hennes barn, och de visade att jag nu hade fått en "riktig" säng! Jag tackade så mycket för den och sen sa vi adjö.